Beställde en ambulans åt en tysk handbollstjej idag. Hon låg och flämtade på gångbanan mellan trädgårdsföreningen och gamla ullevi. Två kompisar satt med henne och en vuxen tränare(?) försökte få hjälp av förbipasserande. Två av de som passerat förbi före oss viftade med sina mobiltelefoner, men hade tydligen inte kunnat hjälpa till (?).
Väl hos SOS frågade de vart jag var någonstans, tjejens ålder och om hon hade astma. De pratade en stund med den tyske ”tränaren” och frågade även honom vart vi var någonstans, sen fick jag tillbaks telefonen och fick förklara noggrannare vart vi var.
Jag beskrev stället så bra jag bara kunde:
jag: nya allen, mellan trädgårdsföreningen och ullevi nära scandic hotellet/centralstationen.
sos: Allen är lång, är det vid järntorget?
jag: Nej, vid gamla ullevi, parkgatan går förbi här också.
sos: jasså är det parkgatan du är på?
jag: nej, parkgatan är en parallellgata, det är på allen.
sos: ambulansen är på väg, du borde kunna vinka in den.
jag: ja hör den nu
sos: vinka in den
jag: (vinkar in den) ja den här nu.
sos: ok de tar över härifrån.
Samtalet varade i 4 minuter. dvs, ambulansen var på plats snabbt. Vi backade tillbaks till andra sidan gångbanan för att bereda plats åt ambulansmännen. ”Tränaren” tackade för hjälpen och den andra ambulansmannen signalerade till oss (bakom ryggen) att vi skulle gå därifrån. Så vi gick därifrån utan att veta vad som hade hänt eller hur det slutade.
Lite jobbigt faktiskt att inte veta, när man nu blitt involverad.