Nu har jag kommit till Thekkady, eller narmare bestamt Kumily som ar den ”stora” staden bredvid. Thekkady ligger 4km harifran och fastan jag bett om boende i thekkady och pa fina ”rainbow cottage” sa placerade de mig pa en homestay for sama hutlosa pris Rs 900. Sa gar det nar man bokar i forvag. Jag gick till grannhusets homestay och fragade om priset. 300-500. Killen som hamtade mig mymmlade om att det brukar kosta runt Rs. 600. Ringde agenten som sa att han skulle ringa upp och kollaup, men han horde inte av sig.
Laxa att lara sig: Lat inte andra valja at dig Supriya. Titta pa internet/tripadvisor.com forst och ring dit direkt!
Som om det inte var nog har jag aven lart mig en laxa till idag.
Bussen fran Munnar – Thekkady (kl 08:30) korde inte langre den strackan. Det fick jag veta nar jag stod och vantade pa bussen. En busschauffor foreslog att jag skulle ta vagen via Theni (en omvag pa 110km). Jag gick tillbaks till hotellet dar de istallet foreslog vagen munnar – adimali – kumily, men nar jag kom till adimaly (efter 1 timma) gick dar ingen buss till kumily heller.
Laxan jag larde mig idag: fraga alltid _minst_ 3 olika personer.
Sagt och gjort.
Rekommendation fran alla 3:
Adimaly – Kottapona (byta)
Kottapona – Kumily.
Det konstiga med den har turen var att jag kom fram till slutdestinationen exakt vid den tidpunkt (08:30 – 14:00) som jag skulle ha kommit fram om jag hade tagit direktbussen fran Munnar. Fattar ingenting. Totalstrackan var 10 mil. 🙂
Linjetrafik pa grusvag
Jag har lart mig mycket om busslivet idag och ar helt slutkord efter att ha akt upp och ner runt sakert 10 berg (?). Men det varsta var strackan Kottapona till Kumily. En liten grusvag med stora hal och branta backar upp och ner i bergen.. umm och dar kor man buss i dubbelsidig linjetrafik. Jag fattar inte det.. hela bussen skakar o motorn far jobba. Det kanns som den ska valta nar som helst..
– This is a shortcut, sager mannen som sitter brevid mig.
Han berattar obemarkt om de fina husen i kottapona och tycker att jag borde besoka kottapona men framforallt idduki och dammen dar.
Hjalpsamma indier
Slarvig som jag ar sa tappade jag bort min kamera vid flera tillfallen och det ar har som den indiska mentaliteten visar sig och forvanar mig mest. Jag fragar en kvinna pa bussen om min kamera ligger dar (eftersom jag gav henne min sittplats) och helt plotsligt ar alla passagerare pa bussen igang med att leta efter min kamera.
Samma sak nar jag fragar en enkel fraga om vagen. Jag ar nastan radd for att fraga nagon, for jag vet att det kommer bli en folksamling 🙂 Indier ar verkligen nyfikna och mycket hjalpsamma.
Mannen pa bussen erbjod sig att halla min vattenflaska och mitt ”paket” med indiska snacks medans jag stod upp. Den andra indiern lamnade sin plats at mig sedan. Och sedan ville de att jag skulle sitta sa jag kunde se ut genom fonstret.
Buss och tagsystemet i indien ar mycket utbyggt. Exempelvis om jag vill aka fran goteborg – vaxjo, sa satter jag mig val inte pa forsta basta buss till jonkoping och byter hejvilt till vaxjo? Allt maste ga via tidtabeller eller internet for att kolla om det gar.
Antingen har jag haft mycket tur eller sa ar busssystem valdigt bra. Jag hade vantetider pa max 15 minuter vid varje byte.
Nu ar jag framme i thekkady, det har ar gransen till tamil nadu, och jag funderar pa hur lange jag ska stanna har. Tydligen ar alla Tiger Trail utflykter uppbokade till nagon gang i februari.. snyft. Jag har redan angrat att jag akte hit. Jag gar nog pa dans ikvall och naturtrekking imorrn bitti. Sen ska jag forsoka ta mig till templet i Madurai. I och med att kumily gransar till Tamil Nadu gar namligen en buss dit var 4:e timme harifran.
Halften av jordens befolkning
De dar getterna som var uppe pa bergen i munnar som jag skrev om tidigare var tydligen halften av jordens befolkning av den arten 🙂