Kovalam ligger strax utanfor trivandrum. Det ser inte sa langt ut pa kartan. Jag tror det ror sig om en stracka pa ca 9 mil fran kannyakumari. Bussen gar Kannyakumari – Nagercoil (storstad) – Trivandrum (storstad) – Kovalam och farden tog nastan 3,5 timmar. Hade inte vantat mig att det skulle ta sadan tid men tror det berodde mest pa trafik-kaoset inne i trivandrum.
Man marker nagra saker direkt i Trivandrum. Man vardar sina barn/ungdomar. Sag samma sak i varkala.
De verkar mycket * valvardade, artiga, trevliga, glada, nyfikna, icke sa mediapaverkade, har framatanda. Men det ar bara som det ser ut pa ytan.
Hur de ar under fasaden har jag inte en aning om.
Kovalam beach
Jag sitter som en sardin pa bussen. Hela vagen. Den ar fullproppad fran forsta hallplats till sista. Nagra damer hoppar pa bussen langst fram och det blir brak efterssom (en manlig) passagerare inte vill lamna plats till dem. Konduktoren sager att platserna ar reserverade till Ladies.
Efter 3 timmar och helt svettig ar jag antligen framme i Kovalam. Jag traffar Ike fran tyskland som ocksa letar efter nagot stalle att bo pa. Direkt nar vi hoppar av bussen flyger det forsaljare pa oss som vill erbjuda oss basta boendet for bara 500 rupier.
nej, nej, no thanks NO
Laxorna gjorda, Vi sager blankt nej och blankt nej igen. No thanks och NO och gar sedan var egen vag. (at helt fel hall…)
En stund senare kommer en av forsaljaren pa motorcykel ifatt oss och sager att vi ska ga at andra hallet. Vi ar nere vid en av stranderna och inser att han har ratt. Vi vander och gar tillbaks uppat igen.
Val uppe vill forsaljaren pavisa oss att han hade ratt och att vi skulle lysnat pa honom. Jag svarar med att we want to look for ourselves, och att vi inte vill ha hjalp. Han borjar bli arg for att han inte far visa vad han kan erbjuda for 500 rupier. Han sager att dom ar mycket dyrare nere vid stranden. Jag sager till honom att vanligen lamna oss ifred. Han visar sig arg och gar efter oss. Han sager att han far ga hur han vill. Ok sager jag och vi gar bara ivag.
Mr. Ike fran Tyskland
Ike ar trevlig, han harkar sig fram pa engelska och har svart att utrycka sig, men med lite minspel och gester gar det mesta fram. Han kommer fran hamburg, bremen nagonstans och har flugit till Paris – Bangalore. Efter storstads kaoset tog han sig till nasta kaos Madurai, med tag vidare ner till Kannyakumari for att sedan hoppa pa samma buss som mig till Kovalam.
Han har haft lite svart att hitta bra boende och betalat dyrt i Madurai da han dok upp sent pa natten en gang. Medans vi gar langs ena beachen pa kovalam beach tackar jag stenhart nej till bade det ena och andra erbjudandet. Vi gar in pa ett par stallen och ber om pris och att de visar oss rummet.
Efter en stund fastnar Ike for seaside hotell tror jag det hette, med utsikt over havet pa andra vaningen for endast 400 rupier. Det sag bra ut, men mina sista dagar vill jag spendera battre.
Jag gar vidare sjalv och inte sa langt ifran fyrtornet sa tar jag ett rum for 750 rupier per natt. Da har jag tackat nej till rum for bade Rs 2000 och Rs 1500 innan. (dessa var helt vanliga rum, med snyggare fasad bara)
Rummet ligger precis vid strandpromenaden. Forsta vaningen. Har egen uteplats med tva stolar och bord. Ser frascht ut och med vasterlandska tankegangar. (toapapper, myggskydd osv)
Priserna pa kovalam ar i princip det dubbla eller mer fran det jag upplevt tidigare. Hutlosa priser.. men fortfarande ruskigt billigt i vasterlandska ogon. Kul att man fatt lite indisk syn nu da.
Internet kostar dock Rs 45 per timme for en 256 kb fast uppkoppling som delas pa 5-6 personer. Jag hor folk tala svenska men framst engelska. Aven en del indiska turister. En tjej sitter o pratar i skype med sin man sa att alla hor. I love you soooo much, sager hon. Det ar varmt. Mycket varmt.
Nu ska jag ata en sydindisk frukost och sen ska ner i badet. Vagorna ar hoga och det ar rod flagg hissad.