Depeche Mode.. för 20 år sedan var jag som frälst i dem. Nu var de här igen.. i Scandinavium. Jag kände redan innan konserten att det här kommer inte bli bra. Deras nyare låt-material (efter wilder slutade?) saknar ju helt den typ av ljudlandskap som de var helt fantastiska på att skapa tidigare. För mig är detta ett av de absolut viktigaste inslagen i deras musik.
Även om de spelar äldre låtar så lyckas de inte behålla ljudlandskapen i de låtarna heller och när de mixar om sina låtar (live) så tappar de bara mer och mer av orginalkänslan och verkar satsar mer på att få publiken engagerad genom att använda ljuskäglor och få knytnävar upp i luften.
Martin Gore försöker även byta ut delar av musiken och ersätta dem med klinkande på sin elgitarr.. det funkar visserligen på vissa ställen.. t.ex gitarrerna i IN YOUR ROOM är klockrena, men när han sen börjar böja strängar och nästan köra lite solon, då låter det riktigt dåligt. Jag blev nästan ledsen för hur han lyckades förstöra den låten.
Det är så synd att det känns som de satsar fel. jag tyckte nästan hela konserten var trist, stel och nästan kass.. i alla fall från början. Även om de så småningom började ticka in favoriter som World in my eyes, policy of truth så körde de så många äldre grejer i ett svep mot slutet så det gick inte att stå emot mer… enjoy the silence, never let me down, stripped, behind the wheel mfl. nu är jag helt hes..
Allt som allt var det roligt att se dem igen, och det som fick mig i trans på 80-90-talet lyckades till slut få mig i trans igen.. 20 år senare..