Kristi himmelfärdsdag närmar sig sitt slut. Det var nog årets längsta dag. Vi avslutar den på en italiensk restaurang.
Italiensk restaurangkultur skiljer sig en del från svensk. Definitivt när det gäller tider och upplägg. Jag får inga tillbehör till min sirlionsteak. Den ligger helt själv på tallriken. Perfekt tillagad, men ändå helt ensam. Hemma är jag van vid lyxen att få ett tillbehör tex pommes frites, bakpotatis eller sallad vid sidan om.
Två öl, av typen castellane, slinker ner vid sidan om köttbiten. Mohua väljer en pizza capriciosa med mozarella, salami osv. Det verkar som hon är mest nöjd med sitt val. Som förrätt bjds vi på bröd & grissini som vi blandar med underbart god olivolja och balsamico.
Under eftermiddagen har vi tagit tagit oss till san marco torget. Även med höga förväntningar, färska minnen från både bryssel och munchen så imponerar torget grymt. Jag inser att hur många bilder jag än tar från alla vinklar så ger ingen av dem rättvisa åt hur vackert det egentligen är.
Vi letar efter kvällsmat men övertygas av en envis gondolierre (heter det så?) som verkligen vill att vi ska åka med honom i kanalerna. Han prutar ner sig själv till en nivå under min smärtgräns och vipps sitter vi i en gondoltur och åker runt i de små kanalerna.
Det är högvatten ikväll. Vattnet är lugnt, stilla och vi förvånas över hur tyst vi glider fram genom de trånga vattenkanalerna. Det är verkligen knäpptyst och det är knappt att årorna hörs heller. Vid de små broarna står folk och tar kort på oss när vi kommer glidande. Vår förare hukar sig ordentligt för att inte slå i huvudet i broarna.
Nu är det midnatt och av någon anledning ringer kyrkklockorna, och nu ska det bli skönt att få sova. Jag längtar efter sömn och äkta italiensk glass imorgon.