Glada miner
När vi står i köerna för att gå in i flygplanet och lämna tenerifa (TFS) så ser vi de nyanlända som går av planet med sina glada miner. Det är samma miner som vi själva hade när vi anlände och då också gick samma väg och tittade upp på de som inte hade lika glada miner. Dvs, oss just nu. 🙂
Vi lyfter mer än en timme försenade efterssom det är något tillfälligt flygförbud över spanien. Det är tydligen massor med charterflyg på väg ner över europa just nu på väg mot medelshavsländerna.
Förtur för ”chippade” pass
Äntligen framme i stansted, som är en flygplats som det tar en stund innan man kommit ur. Får nästan räkna med 1 timme efter gångsträckan + säkerhetskontrollen. Det är framförallt köerna vid säkerhetskontrollen som tar tid – men om man har ett ”chippat” pass så finns det en separat självscanning utgång för detta. 2 av våra (3) pass var chippade, men inte mitt, så vi fick köa i de manuella säkerhetsutgångarna.
Engelsk gästvänlighet
Utanför flygplatsen står bussarna på rad. Vi är ganska försenade och den bokade bussen har redan åkt. Tur att bussbolaget national express har kontor precis vid stationen. Jag förklarar att flygplanet var försenat. Med ett leende sätter de en ny tid på bokningen, skriver under med sitt namn och önskar oss en trevlig vistelse i london. Jättebra service, att hjälpa oss så självklart ger oss en glädjande start på vår vistelse. Detta till skillnad från förra gången, när jag landade, också någon timme försenad, på heathrow där en indier bara blängde på mig och bara sa ”köp en ny biljett!”. När man inte vet så mycket och har bråttom – så gör man det.
Från bussbolagets hemsida:
We recommend booking a coach which departs at least 1 hour 30 minutes after you are due to land. If your flight is delayed, we will try to accommodate you on a later departure, subject to an amendment charge and seat availability.
If your plane arrives on time or early, and you are in time to catch an earlier coach, we will be happy for you to travel on an earlier departure, again this is subject to an amendment charge and seat availability.
Vid buss-stationen har den tidigare bussen ännu inte gått iväg, men den trevlige buss chauffören bär in våra väskor i bagaget och välkomnar oss ändå.
Bussen är stor, tyst, ren och välskött. Det är inte ens halvfull och man känner hur den fjädrar mjukt på vägens ojämnheter. Resan till stan tar en bit över en timme. Man ser hur några ”smarta” bussåkare hoppar av vid Golders Green som är en tunnelbane station i utkanten av tunnelbane nätverket. På så vis får de ner den dyra flygbuss kostnaden och kommer snabbare in till london efterssom bussen måste trängas i trafiken.
Vi hoppar av vid baker street som inte ligger så långt från paddington station. Vi har ett hotell bokat som ligger ett stenkast därifrån.
Tunnelbana för oinvigd turist
Jag rekommendar faktiskt att man läser på lite om de olika möjligheter som finns när det gäller betalning i tunnelbanan i london.
Vi bara gick ner till baker street stationen och bad om biljetter till paddington station. Ett gångavstånd på ca 1,6km / 20 minuter eller två tunnelbane hållplatser. Pris £4.00 per person. = £12 = 140kr. En taxi för oss alla hade kostat £4.00. Då hade vi sluppit vela i tunnelbanan, ner och upp med väskor och fått direkt skjuts direkt till hotell entrén.
Travelcard eller Oystercard?
Ett val att göra som turist är att välja hur man ska betala för sig i tunnelbanan.
Ett travelcard tillåter dig åka obegränsat inom den zon man vill. London stad är zon 1 och man kan åka ända ut till heathrow (zon 6) med tunnelbanan. Kortet är enkelt och kostar £5.60 per dag. (off-peak, gäller endast efter kl 9:30 på vardagar + lör + söndagar). Man kan köpa 7-dagars travelcard för £25.80.
Ett oystercard däremot är mer som våra västtrafikkort. Dvs, man fyller på med pengar och åker sedan kraftigt rabatterat. Tydligen åker de flesta i London på det här viset. För icke-londonbor får man först betala en administrativ avgift á £10 för kortet. Du ska ha ett kort per person. Men sedan åker du för bara £1.80 per resa och max £5.60 per dag. (off-peak). Åker du däremot under den dyrare tiden (mån-fre 06:30-09:30 eller 16:00-19:00) blir det max £7.20 istället. Detta är alltså max-taxor. Åker man mindre så blir kostnaden avsevärt lägre.
Vi gjorde ändå valet att köpa travelcards, vilket jag tror de flesta turister gör. Det var enklast så. Tre stycken per dag – fyra dagar. Betala massor, tänk inget mer. En av dagarna köpte vi ett kort för zon 1-4. Kortet gäller även på bussar och tåg. Att tänka på är att taxi kan vara ett alternativ, beroende på hur många man är och vart man bor och ska.
Med facit i hand så tror jag att ett 3 dagars travel card (som ej längre kommer finnas efter 2011) eller oysterkort hade vart klart bäst. En fördel med travel card är, att om man köper det på de national rails tågstationer, får man tillgång till riktigt bra 2-för-1 erbjudanden på många london attraktioner. Det är perfekt för turister. Ett annat är groupsave, vilket ger möjlighet för 4 att åka till priset för 2. Läs mer om dessa erbjudanden här.
Paddington – god mat och perfekt läge
Nära hotellet ligger ett par indiska restauranger varvid vi nu redan provsmakat 2 av dem. En av den ger ut tonvis med reklam i turistkartor, flygblad och guider och heter golden shalimar. Den andra kommer jag inte ihåg vad den hette, men den låg på norfolk place och var klart godare. I alla fall min biryani.
Den indiska maten här, även de i dessa turistområden, har en klart högre klass på maten än de i Göteborg. Eller så beror det bara på att var helt underbart att äta god indisk mat efter de galna mat bufféerna på teneriffa 🙂
En kväll väljer vi en kinesisk/koreansk restaurang som lockar med hälsosam mat. Var sin soppa plus huvudrätt. Ganska gott, säkert nyttigt och relativt billigt. Men alltså.. vilket botten-napp att till detta bli serverad det fantastiskt smaklösa koreanska ölet hite.
Sista dagen bestämmer vi oss för lite snabb-mat. Shaoli tar en boneless banquet från KFC medans jag provar en chicken piri-pri (lime/herbs) från Roosters PiriPiri.
”We believe in changing fast food for good. Health is a big factor; our busier lifestyles mean we make less choices about what we eat, snack on and drink. Our belief is that no matter how busy our lives get, the food we eat must contain the necessary proteins and nutrients to give us energy throughout the day. We call it nutritious fast food.” – Roosters Piripiri
Paddington ligger bra till. Man tar sig lätt till Heathrow och det är nära till busshållplatsen för att ta sig till stansted. Det är perfekt med både tåg och tunnelbanestation alldeles i närheten och det är nästan gångavstånd till den stora shoppingen på Oxford street.
Turist i London
Tunnelbanan är bra men verkar instabil med tåg som plötsligt måste tas ur för reparation och underliga stopp i tunnlarna. Kanske är det för att det är semester med ombyggnationer och ett myller av turister. En tunnelbanelinje var helt avstängd, och en annan avkortad.
Med våra travelcards når vi allt vi behöver och har tänkt oss. De största sevärdheterna, de kända torgen, shoppingen, men även några andra ställen som brick lane och southall.
Dag1: London eye, Westminster Abbey, Big Ben, Houses of parliament, Victoria Station, Buckingham Palace, Trafalgar Square, Piccadilly Circus, The Sting, Oxford Street, Hamleys Toy Store, Apple Store m.fl.
Mest imponerade Hamleys Toy Store, som vi bara råkade gå in i. Det var jättekul att se personalen demostrera leksaker och att själv få känna på leksaker på ett sådant vis. Hade jag vart barn hade jag blivit galen här inne och det blev jag nästan ändå. Vi köpte ett par tröjor i The Sting, funderade på om Ripley’s – Believe It or Not! skulle vara värt att gå på och kände lite på iPhone 4 och iPad i Apple store. Man inser att man inte är i göteborg längre, även om det är en konstig jämförelse.
Dag2: Privat ärende i Kensington, Tower of London, Brick lane, Oxford street.
Det första vi märker på Harrods är alla araber. De är många men det som häpnar är att de faktiskt inte bara tittar på saker utan faktiskt plockar fram kreditkorten och handlar. Det är kul att se schackpjäser för 5 siffriga belopp (i pund) eller armani kostymer designade för 5 åringar eller varför inte förra generationsens mobiltelefoner – diamantsmyckade förståss. Vi köper en ny alldeles nysläppt parfym av Jennifer Aniston som tydligen hade besökt varuhuset och lanserat parfymen för bara för några dagar sedan. Sedan beger vi oss ner i food courten som imponerar med sitt utbud av restauranger och grönsaker.
Brick Lane
Det är med stor förväntan som vi faktiskt närmar oss Brick Lane. Vi har tänkt att handla sötsaker och bara känna på stämningen. Brick Lane är en lång gata med butiker och restauranger som drivs med inriktning på den bangladeshiska befolkningen i området. Vi går fram och tillbaks längs gatan och imponeras av både utbudet och av att det finns ett community i denna storlek här. Vi avslutar med att sätta oss i ett café och äta sötsaker. Mohua frågar om de kan skicka sötsakser till Göteborg.
Hotellstandard
Alltså London boende är dyrt. För att få hotellrum till någorlunda priser måste man sänka sina krav på ordentligt och helst välja ett boende en bit utanför staden. Vårt paddington rum låg väldigt bra till och kostade som ett finhotell hemma trots att det var slitet och hade smala knarriga trappor upp till rummet. Fräschheten på toalett och sängen är dock det viktigaste. Vi hade: TjockTV, heltäckningsmatta, surrande fläkt, gammaldags lås, liten kabin toalett med dusch men vi var ändå jättenöjda med rummet, som var fräscht och låg perfekt.
Southall – en indisk stad
Vi hade väl egentligen inga större förväntningar på southall efter att ha besökt brick lane. -Typ som brick lane fast större. men vi kunde aldrig tro att det skulle vara som att hamna mitt inne i en indisk stad! Det är vad det är. Vi kom en ganska korkad väg – med tunnelbanan till Osterley och gick sedan förbi villa och boendekvarter när vi märkte att alla som rör sig i området är av indiskt ursprung. Vi tog bussen vidare mot till southall när en engelsk bussförare ville dubbelkolla våra biljetter. Våra travelcards var förståss giltliga. Efter 15 minuter var vi framme och vi var i något som såg ut som en stadsdel. Vi gick lite fram och tillbaks innan vi upptäckte den stora gatan där vi insåg att det här verkligen inte bara var en stadsdel. Mohua köpte sig en matlåda i typisk indisk stil som hon kan ha på jobbet. Vi åt streetfood som phuchka (panipuri) och bhelpuri. Vi åt varsin kulfi på pinne. Mer hann vi inte innan vi satte oss på heathrow connect som tog oss på 15 minuter direkt hem till paddington. Läs mer om southall här.
Övervakat samhälle
En sak som skiljer sig från den göteborgska vardagen är att man överallt ser skyltar om övervakning av CCTV. Butiker, banker, restauranger, shoppingcenter, tunnelbanor, villor.